Etikett

Short etiquette description in english below.

Etikett
ska vara intuitivt och underlätta socialt. Jag har
för avsikt att här gå igenom något av den praxis som råder
på Blekinge studentkårs finaste fester, då de flesta av
herrarna ikläder sig frack, det kanske främsta av plagg,
och damerna bländar med sina frackklänningar.
En reflektion någon kanske gör är att texten är en
aning herrorienterad (etikett ur ett genusperspektiv!);
herren gör det och det, damen följer med. Det ligger
nog en del i det, men det torde främst bero på att
etikettens sedvänjor uppstått under nära nog geologiskt
långa tider och det är ju som bekant först på senare år
som damer klarat av att hantera trappor själva. Ett
råd är att se etiketten, inte som något förstockat att
irritera sig på, utan som något som åldrats med charm
och ger tillställningen en värdig patina. Visst går det
att göra etiketten till ett problem, men varför det, när
det i stället kan bli en stämningshöjare?

Klädseln
Uttrycket högtidsdräkt innebär att herren bär frack,
militär högtidsdräkt eller folkdräkt. För damer gäller
detsamma, dock med frack utbytt mot frackklänning.
Här gås inte grundreglerna för frack och -klänning
igenom. En bra tumregel för klänningen är att ha
mycket tyg nere på bekostnad av tygmängden uppe.
Det behöver dock inte vara en hel klänning utan kan
gärna vara hellång kjol med separat överdel.
Vad gör då den dam som inte har en frackklänning
(alt. balklänning)? Mitt råd är att ta bästa möjliga
klänning som går att få tag på och att sikta på något
som dels är långt, dels ser festligt ut. Görs ett gott
försök i denna riktning är det få som ser snett på en.
Herrar då? Det är ju svårt att approximera en frack.
Herren får helt enkelt ta det finaste han har, smoking
eller mörk kostym.
Följs approximationen ovan och någon ger en syrlig
kommentar kan en trösta sig med att det sannolikt inte
är en själv som är skyldig till störst etikettsbrott.

Till bordet
leder herren sin dam (om han har någon) på sin högra
sida; detta i diametral motsats till då sällskapet befinner
sig utomhus, då damen leds på vänster sida. Det finns
flera påstådda anledningar till denna tågordning, till
exempel att herren utomhus ska kunna hälsa, men
även att han med värjan (!) ska kunna försvara sig
och sin dam.

Från bordet
Får bordet lämnas under pågående sittning? Helst
inte, men att göra en Tycho Brahe kommer de flesta att
finna vara ett stökigare tilltag än att diskret smyga ut
på toaletten. Rökpauser däremot är direkt olämpliga.

Om service
När det är lämpligt kan herren skjuta ut och in damens
stol, assistera med matuppläggning och upphällning av
vätska. Det är ett ovanligt enkelt och billigt sätt för
en kavaljer att visa sig gentlemannamässig.

Om skålen
Det finns många och detaljerade regler om skålande;
alltför många och detaljerade för denna text, som nöjer
sig med två, varav den första är att inte stöta glasen
emot varandra. En etikettsdetalj som även har praktisk
betydelse är att aldrig dricka ur glaset i en skål. Dels
ser det en aning malplacerat ut med ett sådant botten
upp-förfarande, dels finns det ju då inget kvar om det
skulle utbringas fler skålar! Den som vill kan säkerligen
roa sig med att efter bästa förmåga efterlikna en
harmonisk serie (försiktighet bör dock iakttas i början).

Om uppträden
På varje fest finns en toastmaster, som styr spex- och
sångverksamheten. Som spex räknas allt som inte är
av toastmastern anmodad allsång. Vill du församlingen
något ska du därför snarast meddela toastmastern detta
å ett diskret sätt — ehuru rustika, hör rop på tempo
inte hemma på en frackmiddag. När toastmastern
påkallar uppmärksamhet klipps all konversation raskt
av, hur intressant den än må vara. Bestiken läggs på
tallriken och gästerna avnjuter spektaklet. Därefter
må ätande och konverserande återupptas.
Om uppträden i vidare mening behövs det endast tala
kort. Liksom rop på tempo finns det ett otal beteenden
som inte hör hemma på en frackfest. Det är inte
gott att veta om en uppräkning av dessa skulle bli
längre än den var gnällig. Genom att fråga sig själv
om ett givet beteende är förenligt med någon form av
värdighetskrav och verkar rimligt vid en tillställning
med frack kommer oftasts ett bra svar fram.

Om dansen
Efter maten är det förhoppningsvis dags att dansa.
Bordsherren leder ut sin dam i den inledande valsen
(som han, om hans dansförmåga är någotsånär i par
med medelstudenten, kommer önska inte är An der
schönen blauen Donau) och snurrar av hjärtans lust
tills dansgolvet blir för fullt för att detta ska låta sig
göras utan fara för liv och lem. Snart inställer sig
frågan hur mycket som bör dansas med sin danspartner
för att uppfylla artighetens krav. En allmän grundregel,
som naturligtvis kan modifieras efter omständigheterna,
är två danser i sträck; varken för mycket eller för lite.
Vad dansas då? De två inledande valserna brukar vara
sorgligt ensamma i sitt slag. Därefter följer i allmänhet
musik passande till foxtrot. Rent teoretiskt går det att
bugga till dessa, men då det oftast är ont om plats kan
det vara artigare att hålla sig till något med mindre
krav på svängrum. Motsvarande rimlighetsbedömning
bör göras för alla exotiska danser som kan komma på
tal.
Något “damernas” eller “herrarnas” förekommer inte
på Blekinge studentkårs fester. Det är fritt fram för
samtliga inblandade att bjuda upp och bjuden person
tackar ja, om inte synnerliga skäl föreligger (i damernas
fall vanligen utmattning).
Skulle sådant skäl föreligga och dansförmågan återfås,
är det en snygg gest att söka upp den avvisade för att
bjuda tillbaka. Detta är dock inte ett krav och särskilt
damer kan finna det vara ett sisyfosarbete att arbeta
sig igenom alla sina kavaljerer.
Till klädseln finns en mängd specialtillbehör det kan
skriva en hel del om. Som bonus tar jag två exempel:

Om hatten
Damer har det på den punkten bra förspänt, då deras
eventuella hattar är att jämställa med smycken och
sålunda må behållas på inomhus. En praktiskt sinnad
kvinna avhåller sig dock från skeppsmodeller och andra
tillbehör som menligt inverkar på de kringvarandes sikt
och rörelsefrihet. Herrar må till fracken bära hög hatt,
även kallad cylinderhatt. Det ser mycket elegant ut;
nackdelen är givetvis att hatt inte bärs inomhus av
män, varför hatten kommer att trona i garderoben hela
kvällen. På Blekinge studentkår kan teknologmössan
bäras, oavsett kön. Det är allmänt accepterat att ha
den på även under själva sittningen. Om själva mössa,
eller snarare dess tofs, kan följande sägas.
Spegatter bör påträdas, en i utbildningsförenings färg
för varje år som en anser sig ha påbörjat vid lärosätet,
en svart för var uppehållsår och övriga, mer om det
senare i boken. De placeras i kronologisk ordning och
en svart må icke föregå den första utbildningsspegatten.
Vidare bör, om inte annat än av praktiska skäl, alla de
cirka 1000 snörena i tofsen förses med en liten knut
längst ut. En gammal och rolig tradition gör gällande
att dessa ska knytas av ens käresta, som belönas med
en puss per knut. Skulle käresta ej finnas att tillgå är
det rakt ingen skam att ta saken i egna händer.

Om handskarna
Handskar må bäras till frack och motsvarande klänning.
För herrar är saken tämligen enkel: Det enda rätta är
vita handskar, av skinn för de ultraortodoxa, av bomull
för de praktiskt och ekonomiskt sinnade. Handskarna
är en subtil detalj som signifikant höjer helhetsintrycket.
Särskilt i fallet bomullshandskar är tjusighetsvinsten
per krona mycket hög. Handskarna kan vara på hela
tiden, med två viktiga undantag: Vid förtäringen och
vid hälsning. Damer har det i vanlig ordning lite mer
snårigt. Har klänningen kort eller ingen ärm kan
handskar som når åtminstone till armbågen bäras.
Andra kombinationer (korta handskar, handskar till
klänning med lång ärm) avrådes från. Damers handskar
sitter på hela tiden utom vid förtäring – damerna hälsar
således behandskade. Vad avser smycken kan damen
ha armband eller smyckesliknande klocka – men inte
ringar – utanpå handskarna, givet att detta inte leder
till omständligheter vid måltiden.
Med dessa inledande råd önskar jag den hugade festaren
en trevlig kväll.

Greco

English etiquette
The above etiquette text in swedish describes the history of white tie and why we therefor have this as a clothing requirement for this event. It includes a description of what is expected to wear, for both men and women, as well as how you are expected to act during the event. 
During the event the gentlemen are expected to assist their dinner partner such as pull out the chair. During the dinner there will be a toastmaster who will introduce the menu, songs and  speeches, the guests themselves are therefor not acquired to do so themselves.
For further notice, the event is mostly held in swedish but will be adjusted so that everybody feel welcomed. We hope you may not see this as an obstacle but an opportunity to experince an amzaing evening and tradition.